DHEAS

Dehydroepiandrosteronsulfat är ett hormon som produceras av binjurarna och fungerar som ett förstadium till könshormonerna östrogen och testosteron. Nivåer av DHEAS kan ge en bild av din hormonproduktion och binjurarnas funktion, särskilt under stress eller hormonella förändringar.

Kortisol

Kroppens primära stresshormon som produceras av binjurarna. Kortisol är avgörande för att reglera energi, blodsocker och inflammation. Höga eller låga nivåer kan indikera obalanser i stresshantering eller problem med binjurarnas funktion.

Östradiol (E2)

Den mest aktiva formen av östrogen, som spelar en viktig roll i kvinnans fertilitet, menstruationscykel och benhälsa. Nivåerna kan påverka humör, energinivåer och hudens elasticitet, och obalanser kan leda till symtom som vallningar eller trötthet.

Progesteron

Ett hormon som produceras efter ägglossning och är avgörande för att stödja graviditet. Progesteron motverkar effekterna av östrogen och hjälper till att skapa balans i menstruationscykeln. Låga nivåer kan ge symtom som oregelbundna cykler eller sömnproblem.

LH (Luteiniserande hormon)

LH stimulerar ägglossning och är avgörande för fertilitet. Nivåerna mäts ofta för att utvärdera hormonbalans och kan indikera polycystiskt ovariesyndrom (PCOS) eller andra hormonella rubbningar.

FSH (Follikelstimulerande hormon)

FSH är viktigt för att reglera äggens mognad och fertilitet. Nivåer som är för höga eller låga kan signalera hormonella obalanser, som exempelvis tidigt klimakterium eller problem med äggstockarna.

Totalt testosteron

Testosteron är ett steroidhormon som tillhör androgengruppen och produceras främst i testiklarna hos män och äggstockarna hos kvinnor, samt i mindre mängder i binjurarna hos båda könen. Hos kvinnor bidrar testosteron till muskelstyrka, sexdrift, energi och benhälsa, och det fungerar också som ett förstadium till östrogen. Det finns i blodet som bundet eller fritt testosteron, där det fria är biologiskt aktivt och direkt användbart för kroppens vävnader.

Blodsocker

Mäter glukosnivån i blodet vid provtagningstillfället. Höga nivåer kan vara ett tecken på insulinresistens eller diabetes, medan låga nivåer kan indikera hypoglykemi eller andra hälsoproblem.

HbA1c

Visar genomsnittligt blodsocker under de senaste 2–3 månaderna. En förhöjd nivå kan indikera dålig blodsockerkontroll och en ökad risk för diabetes och dess komplikationer.

Insulin

Ett hormon som reglerar blodsocker. Höga nivåer kan signalera insulinresistens, vilket är kopplat till typ 2-diabetes och metabola syndromet, medan låga nivåer kan indikera problem med insulinproduktionen.

C-peptid

Mäter mängden insulin som kroppen producerar. Det hjälper till att skilja mellan typ 1- och typ 2-diabetes och kan ge en bild av bukspottkörtelns funktion.

Totalt kolesterol

Den totala mängden kolesterol i blodet. Även om det är en grundläggande indikator på hjärt-kärlsjukdomsrisk, är det viktigt att också titta på fördelningen av kolesteroltyper.

ApoB/ApoA1-kvot

En mer exakt indikator på hjärt-kärlrisk än traditionella kolesterolvärden. En hög kvot kan tyda på en obalans mellan "dåliga" och "goda" lipoproteiner i blodet.

Non-HDL-kolesterol

Mäter alla "skadliga" kolesteroltyper som bidrar till plackbildning i kärlen. Det är ett viktigt mått för att bedöma hjärt-kärlsjukdomsrisk.

Triglycerider

En form av fett som lagras i kroppen och används som energikälla. Förhöjda nivåer kan kopplas till insulinresistens, fetma och en ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar.

HDL-kolesterol ("det goda kolesterolet")

Hjälper till att transportera bort överskott av kolesterol från blodkärlen. Höga nivåer är skyddande, medan låga nivåer kan öka risken för hjärt-kärlsjukdom.

LDL-kolesterol ("det dåliga kolesterolet")

Kan ansamlas i kärlväggarna och bidra till åderförfettning. Förhöjda nivåer är en riskfaktor för hjärt-kärlsjukdomar.

Apolipoprotein A1

Huvudproteinet i HDL-kolesterol, som hjälper till att transportera bort kolesterol från kärlen. Höga nivåer är associerade med lägre hjärt-kärlsjukdomsrisk.

Apolipoprotein B

Huvudproteinet i "dåliga" lipoproteiner som LDL och VLDL. Förhöjda nivåer är en tydlig riskmarkör för hjärt-kärlsjukdomar.

ASAT (Aspartataminotransferas)

Ett enzym som finns i levern, hjärtat och andra vävnader. Förhöjda nivåer kan indikera leverskada, men kan också bero på skador i andra organ, såsom muskler eller hjärta.

ALAT (Alaninaminotransferas)

Ett enzym som huvudsakligen finns i levern. Förhöjda nivåer är en specifik indikator på leverskada eller leverinflammation, exempelvis vid fettlever eller hepatit.

GT (Gamma-glutamyltransferas)

Ett enzym som reflekterar gallvägarnas funktion. Förhöjda nivåer kan indikera alkoholrelaterad leverskada, gallstas eller andra tillstånd som påverkar levern och gallvägarna.

Albumin

Ett protein som produceras av levern och är viktigt för att upprätthålla vätskebalansen i blodet. Låga nivåer kan indikera leverdysfunktion, inflammation eller näringsbrist.

PK (Protrombinkomplex)

Ett mått på blodets koagulationsförmåga och ett indirekt mått på leverns funktion. Förlängd protrombintid (högt PK-värde) kan indikera nedsatt leverfunktion eller vitamin K-brist.

Kreatinin

Ett restämne som bildas vid musklernas energiomsättning och som utsöndras av njurarna. Förhöjda nivåer kan indikera nedsatt njurfunktion, medan låga nivåer ofta är ofarliga men kan ses vid låg muskelmassa.

Cystatin C

Ett protein som produceras av kroppens celler och filtreras bort av njurarna. Det är en mer känslig markör för njurfunktion än kreatinin, särskilt hos äldre eller personer med låg muskelmassa.

eGFR (medel av kreatinin och Cystatin C)

Beräknat glomerulärt filtrationsvärde ger en uppskattning av njurarnas filtreringskapacitet. Genom att kombinera kreatinin och Cystatin C blir eGFR mer exakt och tillförlitligt, särskilt för att upptäcka tidiga tecken på njursvikt.

Urea

En restprodukt från nedbrytningen av proteiner i kosten som utsöndras av njurarna. Förhöjda nivåer kan indikera nedsatt njurfunktion, uttorkning eller hög proteinkonsumtion, medan låga nivåer är mindre vanligt men kan ses vid undernäring.

Urat

Ett mått på urinsyra, en restprodukt från nedbrytningen av puriner (ämnen i DNA och vissa livsmedel). Förhöjda nivåer kan indikera gikt, nedsatt njurutsöndring eller metabolt syndrom.

Homocystein

En aminosyra som bildas under kroppens omsättning av metionin. Förhöjda nivåer av homocystein kan indikera brist på B-vitaminer (B6, B12, folat) eller en ineffektiv metyleringsprocess. Höga nivåer är också kopplade till en ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar, inflammation och nedsatt avgiftning.